Först och främst vill jag tacka för den tid och backup som jag har fått från er. Jag har känt mig trygg och motiverad efter våra samtal och vill påpeka detta då jag tror att det är enormt viktigt i en rehabilitering

För ungefär 21 år sedan fick jag min cancerdiagnos, det var en tumör som satt i livmoderhalsen, därefter fick jag strålbehandling på karolinska sjukhuset i Stockholm. Jag strålades från sidan av nedre delen av buken och jag fick även strålning upp genom underlivet. Den jobbigaste tiden var när man gick på kontroller efteråt och innan provsvaren kom. Under denna tid hade jag inga stora besvär från magen och tarmarna. Jag hade lite diarréer till och från efter strålbehandlingen men det var överkomligt och inget jag besvärades av. Magen var bra i ca 10 års period och jag kände mig positiv till det mesta, reste mycket och hade även ett aktivt samliv och jobb. Därefter började en del besvär som täta trängningar och avföringar, inte så dramatiskt i början men jag kände att magen och tarmarna var annorlunda än tidigare. Jag fick ofta gå på toaletten, vilket gjorde att när jag skulle resa eller hälsa på någon så började jag självmedicinera med en stoppande tablett som heter loperamid, som jag tog vid enstaka tillfällen.

För ungefär 7 år sedan började besvären bli mer påtagliga så tillvida att det var besvärande i relationer och vid intima stunder. De fyra sista åren har egentligen varit jobbigast då jag under den tiden hade de största problemen och dessutom hamnade på sjukhuset för mina besvär av smärta och förstoppning, under 14 dagar då jag låg på sjukhuset fick jag reda på att det hade gått hål på tarmen och att en varböld hade bildats i buken. Jag gick igenom en del datortomografier och blev hemskickad i från sjukhuset utan egentligen information om vad som kunde hända framöver ex provtagning. För ungefär 2 år sedan fick jag uppsöka sjukhus igen för smärtor i buken, dom tog prover samt röntgade mig och sedan fick jag åka hem då smärtorna avtog. Då tog jag kontakt med min läkare på Borås sjukhus och fick en genomgång och kontroll av magen och det var då de diskuterade om eventuellt en operation där en stomi skulle sättas in. Därefter gick det en ganska lång tid, jag visste att läkaren skulle samråda med andra läkare men tiden gick tills jag fick samtal från er på rehabiliteringen på Sahlgrenska sjukhuset.

Rehabilitering för mig innebär att man får hjälp med att förbättra den livssituation både medicinskt och psykiskt som man befinner sig i

Det som var utmanande för mig för att klara av mina symtom är att när det blir en dålig dag, är att försöka tänka på att det går över och att använda de hjälpmedel som behövs. Den styrkan jag har nu jämfört med tidigare är att jag är mer införstådd om vad som händer med tarmarna och den kunskapen har jag fått av bäckencancerRehabiliteringen på Sahlgrenska. Jag har också förstått att jag aldrig kan bli besvärsfri men det som är positivt är att de bra dagarna är betydligt fler än de dåliga.

Mina rutiner i vardagen just nu är att medicinera och att äta på bestämda tider

Jag försöker att leva som vanligt och att inte tänka på magen mer än nödvändigt. Om magen har varit ur balans någon dag skriver jag upp vad jag åt dagen innan då magen ibland kommer i olag på grund av vad man äter. Jag vet att jag måste acceptera hur min kropp fungerar idag och med lite livsvilja och positivitet och att försöka leva som vanligt så tror jag att det ska gå bra. Jag har en ganska stor insikt i mitt sjukdomstillstånd och det ger mig en ro och tillfredsställelse som jag inte haft tidigare.

Att använda appen (eftercancern.se) tycker jag har varit positivt utav den enkla anledningen att den är ju till för att hjälpa. Det var inga större besvär att registrera olika symtom, det som var besvärligt var att det inte gick att registrera om man tog 1/4 tablett istället för en hel tablett. Med vissa förbättringar tycker jag att appen har ett bra syfte.

Tiden och alla samtal med bäckencancerRehabiliteringen gav mig kunskap, vilket jag tror är enormt viktigt i en rehabilitering