Allt började 2006 när Gun upptäckte en knöl i slidan och direkt sökte hjälp för detta. Då hade hon precis flyttat från Stockholm till Ulricehamn tillsammans med sin make besökte där av en ny gynekolog.
– Jag kom till en gammal gubbe som menade på han kunde klämma ut den vilket han också försökte göra. Hela besöket var tyvärr mycket obehagligt.
”Det har hänt att jag varit tvungen att ringa min man som fått komma med ombyte för att jag inte hunnit till toaletten i tid”
Åtgärden gynekologen försökte sig på var både smärtsam och obehaglig och efteråt blödde hon länge och såret började dessutom vara. Gun upplevde inte att hon fick den hjälp hon behövde och beslutade därför att kontaktade sin före detta gynekolog i Stockholm dit hon välkomnades tillbaka. Gun åker därför upp till Stockholm och träffar sin gynekolog som tar sig en titt på knölen men som kan inte se att den skulle vara farlig men för att vara på den säkra sidan går Gun efter det på regelbundna provtagningar. Efter tredje besöket blir Gun ombedd att snarast komma upp till Stockholm för ett personligt möte. Gun och hennes make får där reda på att svaret på senast provet visar på att hon har Bartolinicancer, en cancersjukdom som uppstår i körtlarna (bartolinikörtlarna) på inre blygdläpparna på varsin sida om slidöppningen. Guns cancertumör behöver omedelbart tas bort och detta sker i Göteborg. Efter operationen mår Gun förhållandevis bra och känner sig positiv inför att allt kommer att ordna sig. Gun genomgår sedan en strålbehandling som dessvärre skadar hennes ljumskar och tarm. Detta medför att hon dels får problem att gå samt att hon får problem med avföringsläckage.
– Det har hänt att jag varit tvungen att ringa min man som fått komma med ombyte för att jag inte hunnit till toaletten i tid.
Utöver problemen med avföringsläckage så har Gun även fått problem med att hon kräks plötsligt och mycket.
– Jag vet en gång så satt jag på toaletten hemma, kräktes och kräktes. Det ville aldrig sluta, efter ett tag så började det till och med att smaka bajs!
Jag sa till den nya läkaren jag träffade att nu spelar ingen roll vad du säger, du får titta och göra vad du vill men jag kommer inte att gå härifrån förrän jag har fått hjälp!
Dessa problem är en effekt av den strålbehandling Gun genomgått och hon tar nu dagligen Dimor som lugnar hennes tarm och gör att hon lättare kan kontrollera avföringen. Inom sjukvården har alla hon mött hela tiden sagt “det kommer att gå över, det ordnar sig” och tillslut fick Gun nog. När hon återigen besökte läkaren för att försöka få hjälp med sina besvär satte hon ner foten.
– Jag sa till den nya läkaren jag träffade att nu spelar ingen roll vad du säger, du får titta och göra vad du vill men jag kommer inte att gå härifrån förrän jag har fått hjälp!
Och efter det började det hända grejer, genom läkaren hon besökte fick hon kontakt med BäckencancerRehabiliteringen vid Sahlgrenska Universitetssjukhuset. Vid enheten träffar Gun specialistsjuksköterskan Lisen Heden som kom att bli en väldigt bra samtalspartner. Lisen informerar henne om hur hennes kropp ser ut efter operation och strålning, detta gör att Gun äntligen får förståelse för varför hon har problem med bland annat avföringsläckage.
Vad hon nu har fått är strategier för hur hon skall hantera sin situation. Hon vet att “stabbig mat” inte är bra för henne så när hon känner att smärtorna är på gång så försöker hon övergå till flytande kost i största möjliga mån. Det i kombination med smärtstillande medel hjälper henne att få så hög livskvalité som möjligt.
– Jag försöker dricka ett stort glas vatten till maten, det är något jag har lärt mig är viktigt. Kommer speciellt ihåg ett tillfälle när jag var i USA med en väninna och vi åt Tortillas, jag blev så dålig att jag var tvungen att åka in till sjukhuset. Jag drack säkert för lite för att klara av att kompensera för den stabbiga maten.
Gun ser kontakten med Lisen och BäckencanheterRehabiliteringen som väldigt viktig.
– Lisen är jätte värdefull för mig och jag tror att många precis som jag har ett behov av att ha en samtalspartner som lyssnar, förstår och kan vägleda. I början, de första åren efter min behandling, möttes jag ju enbart av personer som på alla mina frågor om varför jag kräktes eller hade svårt att gå svarade det går över.
Gun har fortfarande stora problem att brottas med, ben som är så stela att hon alltid tvungen att gå upp flera timmar före hon skall iväg någonstans för att hinna bli färdig. När hon är ute och reser så tar hon ofta hjälp av sitt resesällskap för att i förväg alltid ha koll på vad toaletter ligger, men Gun vill inte att de problem hon drabbats av skall begränsa henne så hon dansar, reser och försöker att leva ett så aktivt liv som möjligt! Något som nu är möjligt tack vare att hon idag har mer information och större förståelse för varför hennes kropp reagerar som den gör.